Vimsigt värre i huvudstaden

Har sovit fruktansvärt dåligt i natt. 
Lukas var vaken kl 01 någon gång... Vid tre larmade frysen och sen har det då varit drömmen... Den har hängt samman hela natten som en enda lång hemsk följetong. Hemsk och hemsk... Det handlar bara om materiella ting men det har ändå varit jobbit. Allt handlade om min bil...
Först och främst trodde jag att den blivit stulen för jag kunde inte hitta den. Dessutom var det ena nyckelparet försvunnet. Jag såg en likadan bil vid ridskolan i Olofström men det förnekades att det var min bil...
 
Efter att ha varit vaken och sedan somnat om igen konstaterades att min bil hade lånats ut.Hur det kom sig kan jag inte förstå, men en kvinna som jag bara hört namnet på hade lånat ut min bil till en bekant i Stockholm! Min älskade bil fanns alltså i Stockholm...
Jag frågade en av chaufförerna på jobbet om jag kunde lifta med honom upp till Stockholm.
 
Del nummer tre är den rörigaste.
På plats i Stockholm får jag reda på att killen som lånat bilen haft den till taxi!!!
Vid det här laget har en hel drös med folk blivit engagerade i mitt bilsökande allt därikring...
Bilens mätarställning stod nu på 18000 mil vilket innebar att killen kört 4000 mil  med den i sin sk. taxiverksamhet... Hela bilen var fullklottrad inuti av barn som suttit där med kritor och ritat. 
 
På vägen hem (med bilen full av folk...) fick jag panik och stannade för att kolla oljan. Kritiskt läge...
Jag visste att jag hade mer olja i bagaget men under tiden jag gick bak för att hämta dunken lossade en av killarna i bilen muttern under motorn så all olja som fanns kvar rann ut under bilen!
Nu startade jakten på att i en främmande håla hitta någon som sålde Castrol motorolja...
Vi hittade en ny kille i en lokal som påminde om nån slags hemmaverkstad. Han tipsade om var vi kunde köpa mer olja.
(Hela tiden är det alla människor som stimmar omkring och det är ett fasligt liv...)
 
Jag gick till det där stället och köpte olja... När jag kommer tillbaka till bilen står alla "hjälpsamma" människor och fyller på spolarvätska i min motor!!!
 
Vi konstaterade att vi behöver MAT! Killen som hjälpte oss från början erbjuder sig att gå och köpa mat, vilket han gör. Dessutom hade han famnen full av "kaffedrinkar" när han kom tillbaka. Flera olika sorters kaffe mixat med kex och glass och grädde och allt möjligt. Och jag som inte dricker kaffe... Men jag smakade och upptäckte att den mixen jag fick var väldigt god...
 
Vaknade med huvudvärk...

Brinnande hus

Jag befinner mig i farmors gamla hus. Det ska rivas men först tömmas på möbler och annan bråte. Där finns mängder med saker! Det är inte bara jag som är där några till men nu minns jag inte riktigt vilka. Vi fick 45 minuter på oss att ta vad vi ville ha. Det fanns bl.a. en gammal spis i gjutjärn, en vedspis. Den stod på ovanvåningen och jag ville verkligen ta tillvara den. Jag bad några starka karlar om hjälp att ta ut den men ingen hjälpte mig. Jag bar och kånkade på en massa andra saker som jag inte ville släppa ifrån mig... Just när tiden skulle gå ut gick jag in i huset och tog spisen över axeln och bar ut den själv!
Sen in i huset igen- det var jag och tre eller två andra. Utanför stod några tjejer med en tändsticksask. Och tände på! De satte fyr på huset och vi var kvar inne. På ovanvåningen. Trappen som gick ner från ovanvpningen var bortplockad och vi var fast! Jag ropade på hjälp- vissa av min familj fanns utanför och tittade på oss men de sade att de inget kunde göra. Ingen anstrände sig att ens hämta en stee fastän jag viiste att det fanns i närheten. Frustration var vad jag kände, och besvikelse, naturlitgvis. Varför ville ingen hjälpa oss???
Jag vet dock att vi på något sätt lyckades få ett staket rest mot huset som vi kunde klättra ut på... Men vad kostigt man drömmer ibland..?

Detta var natten mellan tisdag och onsdag. Jag hade varit iväg på vising på kvällen och kom i säng ganska sent. Hade egentligen sovmorgon på onsdagen men eftersom jag då skulle göra ett glukostest på MVC skulle sovmorgonen bli blott en halvtimme lång.
Natten bjöd dessutom på en kissepaus (jag brukar annars aldrig vara uppe och tramsa med sånt på nätterna) två omgångar oroligheter från Lukas och en frys som larmade. Mindre kul. Är det undra på att man blir trött? (Och fet?)

Förintade städer

Någon plats hade plötsligt förvandlats till en ödeplats. Allt levande, alla byggnader var numera ett grått stoft. Det påminde om askan som kommer från en vulkan före utbrottet. Ingen visste orsaken till detta, hur det gått till, eller varför.

På jobbet fick vi en förfrågan om att slå ett världsrekord. Vi skulle klara av en lastning/lossning med två man under angiven tid. Det var en särskild transportör som skulle utföra jobbet- det var ett krav från kunden. (Kunden var i detta fallet AAK- vår största kund och antagligen Karlshamns största arbetsgivare...)
Transportören ville ha jobbet.
Dagen därpå låg fabriken i ruiner. Staden gick inte att känna igen. Vi insåg att Karlshamn hade råkat ut för samma öde som den andra platsen. Då vi pratade med kontakterna på AAK klargjorde de för oss att vi inte skött vårt uppdrag- det var vårt fel att staden låg förintad under ett grått askdammstäcke.
Världsrekordet- det hade handlat om att evakuera och tömma en hel stad på folk och ting. PÅ två timmar. En omöjlig uppgift för två personer.

Senare satt jag i en truck. Jag skulle hjälpa till att lossa en lastbil. (Nej, jag kan inte köra truck egentligen men detta hänger nog ihop med att jag ställde frågan till Jamie igår, om det är svårt att köra truck.)
Jag körde genom terminalen och ut på lastbilens lift. Detta var en stor vanlig truck, inte en sån där mindre variant som vi har inne på terminlen.
När jag stod ute på liften ser jag att liften ligger fri- den ligger inte emot lastbryggan. Den klarar naturligtvis inte  tyngden från trucken utan ger vika. Jag inser detta och lyckas hoppa ur trucken innan liften viker sig, trucken trillar i marken och börjar brinna. Då börjar aska falla från himlen och jag inser vad som håller på att ske.

Panik råder. Vissa har inte förstått allvaret i det som kommer att hända. Spädbarn, kvinnor, män...alla förvirrade. På väg någonstans. Och detta var ute i skogen utanför Asarum där jättegrytorna finns... Trots det var det ett stort samhälle med industrier, järnväg och allt annat som hör därtill.
Min mobil ringde. Det var pappa. Han skulle hämta mig och vi bestämde i utkanten av samhället, vid en parkeringsplats.
Han skulle vara där 15:20.
Om vi inte sågs skulle vi höras, på nåt vis.

På vägen dit mötte jag en av tjejerna på AAK. Jag frågade henne hur de kunnat göra som de gjorde- ställa frågan om Världsrekordet och sen inte ge oss mer info. Jag jämförde det med att jag skulle ställa frågan om en kvinna ville ha en visning, hon svara "Ja" och att jag dagen därfå skulle stått på hennes trapp med mina saker. Tjejen från AAK bara skrattade och sa att hon skulle hämta sin kalender och boka en visning!!!

Jag lyckades ta mig till parkeringen där jag skulle möta pappa. Han var inte där. Jag ringde hans nummer men kom inte fram. Letade efter hans bil men såg den inte. Jag såg folk och bilar överallt. Hur skulle man kunna komma fram och tillbaka här? Var bättre att försöka gå och möta honom. Kruxet var att det var en Y-korsning fram till platsen- från vilket håll skulle han komma?

Plösligt ser jag min farbror springa över en grusplan. Ropar hans namn och springer ifatt honom. På det viset hittade jag även pappa och vi kom iväg därifrån. Det sista jag minns är att han frågade hur det var med min bil...


****

Hur konstigt kan det bli?
Känner att det fanns en del behandlig av gårdagen i drömmen men allt annat då? Aska och förintade städer. Jag fattar inte hur det gick till. Verkade ju vara "någon" som låg bakom men drömmar innehåller ju inte all information man vill ha ibland. Vi får se om Karlshamn finns kvar när jag ska dit näst. Idag fick jag stanna hemma och passa en sjuk Lukas. Snorigt, Hostigt och febrigt. Dagis är rena rama smitthärden säger Jamie. Så är det kanske, men det är lika mycket ett ställe att bli imun på. :-)

Hoppas er dag är bra. Min har varit det, trots en sjuk kille. Alvedon är magiskt.
Tror kvällen kommer att avnjutas med lite Thaimat från staden i drömmen.

RSS 2.0