Vill man bli ett fynd?

På radion i morse hörde jag på nyheterna att de funnit kranier vid i samband med något arbete vid en tunnelbana i Stockholm. Ja, alltså, det låg inte mitt i tunnelbanan, utan de höll på att gräva nånstans... De kallade det "Ett fynd", och sen konstaterades att det troligen berodde på att man använt schaktmassor från nån kyrkogård(!) i samband med att tunnelbanan byggdes.
Min första tanke var- är ett kranium ett fynd? - Det kan det väl vara om det är helt oväntat att man ska hitta det på platsen, men fynd.. Det låter ändå lite märkligt.
Sen är ju frågan- VILL man BLI ett fynd?
Vill man bli hittad om X antal år och kunna ge arkeologer spår och svar på frågor (eller kanske att det blir funderingar...) om hur man levt och vem man var...
Jag brukar fundera över det där ibland... Om man ska bli nergrävd i en kista och lämnad åt maskarnas öde, eller om man ska låta elden göra sitt. Det är ju bara ett skal... Men jag kan ändå inte bestämma mig. Ändå är det ju bättre att Jag gör det än att mina efterlevande ska behöva göra det.

Däremot har jag bestämt mig ang. organdonation.Men jag har inte fyllt i lappen ännu. Den sitter där hemma i köket på glastavlan där allt möjligt hamnar... Jag ska skriva "Ja..." Varför ska folk gå och dö bara för att jag vill ha mina organ för mig själv när jag igger där dö och värdelös? Nej, det är bättre att kunna ge en annan människa och alla i dess omgivningen glädjen att förhoppningsvis kunna få ett normalt liv. Tänk, att rädda livet på en människa- det måste ju vara nåt av det bästa man kan göra.

Kommentarer
Postat av: Jeanna

Innan var jag övertygad om att jag ville brännas. Men när min psykiatriklass (för drygt 8 år sedan) besökte ett krematorium och vi fick se ett lik brännas ändrade jag mig. Man såg sklettet ligga där inne i ugnen och bara brinna, det kändes lite otäckt. Nu ska jag inte brännas!

2011-04-01 @ 15:07:55
Postat av: Cissi

...Tror du att du hellre vill bli maskföda om du sett deras arbete? Jag avskyr de där vita små sakerna. Det kryper under huden på mig bara jag skriver om det. Irk... Inte lätt...

2011-04-05 @ 21:17:16
Postat av: Jeanna

Jag har funderat på det också... Men att se det där sklettet ligga där och brinna i ugnen har etsat sig fast i skallen. Även om maskmat inte är så trevligt det heller så väljer jag hellre det.

2011-04-06 @ 01:34:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0