Vill man bli ett fynd?

På radion i morse hörde jag på nyheterna att de funnit kranier vid i samband med något arbete vid en tunnelbana i Stockholm. Ja, alltså, det låg inte mitt i tunnelbanan, utan de höll på att gräva nånstans... De kallade det "Ett fynd", och sen konstaterades att det troligen berodde på att man använt schaktmassor från nån kyrkogård(!) i samband med att tunnelbanan byggdes.
Min första tanke var- är ett kranium ett fynd? - Det kan det väl vara om det är helt oväntat att man ska hitta det på platsen, men fynd.. Det låter ändå lite märkligt.
Sen är ju frågan- VILL man BLI ett fynd?
Vill man bli hittad om X antal år och kunna ge arkeologer spår och svar på frågor (eller kanske att det blir funderingar...) om hur man levt och vem man var...
Jag brukar fundera över det där ibland... Om man ska bli nergrävd i en kista och lämnad åt maskarnas öde, eller om man ska låta elden göra sitt. Det är ju bara ett skal... Men jag kan ändå inte bestämma mig. Ändå är det ju bättre att Jag gör det än att mina efterlevande ska behöva göra det.

Däremot har jag bestämt mig ang. organdonation.Men jag har inte fyllt i lappen ännu. Den sitter där hemma i köket på glastavlan där allt möjligt hamnar... Jag ska skriva "Ja..." Varför ska folk gå och dö bara för att jag vill ha mina organ för mig själv när jag igger där dö och värdelös? Nej, det är bättre att kunna ge en annan människa och alla i dess omgivningen glädjen att förhoppningsvis kunna få ett normalt liv. Tänk, att rädda livet på en människa- det måste ju vara nåt av det bästa man kan göra.

Semesterglädje



Det har blivit några goa skratt...

Utan skor i Key West



Hej!
Här står jag på mina rultiga ben i Key West. Jag hade köpt nya sandaler som jag passade på att inviga här nere. Mindre smart. Varmt, svullna fötter redan efter en liten bits promenad... DUMT! Hade andra skor med mig men de låg i bilen. Så...efter ett tag gick jag på Key Wests gator barfota med skorna i handen. I en av butikerna vi besökte sa biträdet till mig att de sålde flip flops... Jag har ett par i bilen, svarade jag då. När vi kom till hotellet på kvällen såg mina fötter ut så här...

Torsdag 10/3-Miami Beach

När vi kom till hotellet vi skulle sova på i Florida City var det ett snabbt toabesök, sen iväg för att äta. När jag tvättade händerna såg jag små, små djur vid handfatet. Det såg ut som små bananflugor ungefär, fast genomskinliga. Jag bestämde mig för att strunta i det.

Vi åt alltså på nåt som hette Taco Bell. Det är en snabbmatskedja som finns här lite överallt. Jag har för mig att vi ätit där tidigare men minns inte nåt av maten då.

Jag beställde en sallad, Jamie beställde en meny med någon burrito. Salladen såg god ut och smakade ganska bra de första tuggorna men sen hittade jag en brun sörja med någon typ av bönor i mitten som sänkte betyget ordentligt. Usch, jag som avskyr bönor. Och så var det blandat med ris.

Jamies mat var inte heller god. Jag tror inte han åt upp sitt, jag dumpade en hel del av mitt också i papperskorgen.

En märklig sak i de här snabbmatsställena är sophanteringen. Ja, sophanteringen i stort är en katastrof här med det blir ett senare kapitel. Hemma har vi ju en vask där man kan hälla ut överflödig vätska, is och läsk. Här dricker man upp sin läsk...naturligtvis. Jag ser annars igen annan förklaring eftersom det inte finns någon slaska att hälla ut resten av det man inte dricker upp. Eller så tar man det med sig...

Tillbaka på rummet igen tog jag några ordentliga kontroller efter fler och större djur. Jag kröp inte ner i sängen utan att ha kollat under täcket först. Hittade inget  så jag gick och la mig utan några större orostankar.

Det enda störningsmomenten var väl luftkonditioeringen som förde en himla massa oväsen, bortsett från det sov vi gott, tror jag.

Hotellet erbjöd de bästa priserna i området. Vi betalade 59$ för en natt för ett enkelrum med kingsizebed. Och det räcker bra till två personer. Dessutom ingick det kontinental frukost. Frukost ingår sällan i övernattningarna på de amerikanska hotellen. Kontinentalfrukost är inte heller nån höjdare men man får iallafall någonting i magen innan man börjar dagen. Alternativet är att gå ut och äta en frukost med vad man nu vill ha...ägg, pannkakor, bacon potatis eller vad det nu kan tänkas vara...

De där krypen var iallafall nog inte helt fredliga. Jag har fått några kliande prickar på armar och ben som påminner om myggbett. Antar att det är småkrypen som tagit ett bett av mig.

På hemvägen på torsdagen körde vi inom Miami Beach. Det var ett bövla ställe rent ut sagt, att köra bil på. Vi skulle försöka hitta en parkeringsplats så vi kunde strosa runt en del och det var inte lätt. Vi snurrade rint en del och vid ett tillfälle följde vi efter en taxi. Efter ett trafikljus blev vi invinkade till kanten av en polis. Jag lugnade Jamie med att säga att det antagligen bara var en koll av körkort men så hörde han vad polisen sa till taxinissen. Vi hade kört rakt fram i en fil där man skulle svängt höger vilket varken Jamie eller taxichauffören sett. Då polisen kom fram till oss frågade han var vi kom ifrån och Jamie svarade ”Sweden”. Sen förklarade polisen vad felet var och varför vi blivit stoppade och Jamie försökte förklara sig men polisen lyssnade inte. Han bara pratade på, så det var bara till och vara tyst och lyssna. Sen avslutade han med att säga att eftersom vi inte var från landet så bortsåg han från felet så vi fick köra vidare utan några böter. Puh.

 

Strax efter det hittade vi en parkering. Vi ställde bilen och betalade parkeringen. Det märkliga är att parkeringsavgifterna faktiskt inte är skyhöga, trots att man parkerar mitt på en gata där det ligger en himla massa exklusiva butiker.

Vi gick ner till havet och stranden. En bred strand med vit sand. Vädret var fint, det var varmt och skönt. Vi njöt av tillfället och strsade en runda på stranden. Doppade fötterna i vattnet.

Det var alltså varmt, trots det såg man flera både tjejer och killar som tränade på stranden. De flesta var riktigt vältränade men där fanns även de som såg lite mer normala ut om ni förstår hur jag menar. J  Vi satt ett tag och njöt av solen innan vi gick upp mot stan igen.

Mellan stranden och gatan närmast havet låg en park som avgränsade hav och stad på ett behagligt sätt. Även i denna park fanns det lekplatser för vuxna som ville träna utomhus. Flera killar tränade där och det var inte första dagen de var där...

Vi nöjde oss med att gå omkring på stranden, i parken och vid gatan närmast havet. Där låg en del hotell och uteserveringar. Sen ville vi ha nåt i magarna innan vi påbörjade hemresan. Vi letade upp en simpel pizzeria där vi beställde några pizzabitar. Jättegoda. Under tiden vi satt där och åt slog vädret om. Det började åska och sen kom REGNET! Jag vet inte om jag någonsin varit med om ett sånt skyfall!!! Det var verkligen som att sätta på duschen.

Vår parkeringstid höll på att gå ut och till slut hade vi inte längre nåt val- det var bara till att ge sig ut i eländet. Vi hade parkerat 7 kvarter bort och man kan bli väldigt blöt när man ska ta sig 7 kvarter i ösregn. Saken blev inte bättre av att gatorna hade blivit översvämmade så i alla korsningar fick vi hoppa över vattenpölar men i vissa gick det bara inte. Man är ju ingen Christian Olsson så jag hamnade flera gånger rakt i pölen. Mina fötter kändes ganska sunkiga sen kan jag säga. Regnvatten i Miami Beach är inte rent. Man får iallafall inga väldoftande fossingar av det...

Vi vände hemåt igen. Det slutade naturligtvis regna lagom tills vi satt oss i bilen.

Vi var hemma i Boynton Beach i ganska vettig tid så vi körde inom stans ”mall” och gick och shoppade lite. J

Innan vi var hemma stannade vi och fyllde på magarna med mer skräpmat. Men god sån. Vi stannade på en hamburgerrestaurang där man blev serverad hamburgare- alltså inga McDonalds/BurgerKing-burgare... Det var verkligen goda burgare. Om jag ändå hade kommit ihåg namnet på restaurangen...


Godis hos tandläkaren

Var hos tandläkaren igår. Är ju också ett sätt att sparka igång vardagen på efter en lång semester...
Det gick bra. Jag sköter mig men har varit lite väl duktig emellanåt vilket lett till några ruskiga tandborstskador på några tänder. Tidigare har jag fått besked att det inte går att åtgärda men igår började det pratas om att fylla i dessa skador.
Så... jag fick en ny tid. Tills idag. Var lika bra att få det ur världen.
Känns bra. De fyllde igen två av de tänder som var värst åtgågna precis vid kanten där jag skadat tanden. Där har varit en ganska hård och vass kant tidigare men nu är där en slät yta. Skönt. Men man blir fattig. Ändå fick jag en del rabatt...

Tandläkare Folke sa också nåt dumt. När han fick reda på att jag är gravid påpekade han att man kan bli sugen på alla möjliga saker. Lakrits och choklad t.ex. Och så säger han till mig att man SKA ÄTA GODIS när man är gravid! Och mycket! Istället för att småäta, naturligtvis... För det viktigaste är att man mår bra...
Tack Folke... Nu har jag varit och köpt salt godis bara för det...

Broadway nästa?

Lukas sov gott när klockan var uppstigningsdags i måndags morse. Är sällan jag behöver "väcka" honom "så länge" innan han vaknar som igår. När jag väl fick upp ögonen på honom sa han: "Trött. Vila mer."
Det gör lite ont i hjärtat att slita iväg honom till dagis då.
Efter tre veckors dagisuppehåll blev han också lite ledsen när jag lämnade honom men jag visste ju att det skulle gå över. När jag sen hämtade honom på eftermiddagen kom jag mitt i deras mellanmål. Han ställde sig upp på stolen när jag kom och sa "Hem!" med munnen full av smörgås. Är inte ofta det varit så lätt att få hem honom.

På vägen hem stod det en broddway nere vid verkstan. Den stannade vi och tittade på och utforskade lääänge. Väldigt intressant för en kille som Lukas. 

På tal om Broddway...
Vi såg en liten stund av Let´s dance i fredags. Lukas såg också. Han satt i mitt knä och kommentarerade med orden: "Lukas vara där!" när han såg dem dansa.
Det är intressant, för det är inte första gången han säger så när han ser dansare på TV. Det hände även under melodifestivalen. Och det var dansa han menade- inte sjunga.

Nu i kväll var det fotboll på TV. Han sa samma sak då... Det känns mindre kul. ;-)

Även i morse sa han att ahn avr trött och ville vila mer. Hoppas nu han sover bra i morgon bitti för då är det sovmorgon som gäller här i huset. Och det ser JAG fram emot!

Helgen

Helgen börjar väl redan på fredagen?
Vi var ju lediga då. Jamie ställde sig utanför och tvättade sin bil och jag var inne på samma grej ett tag men när jag kände de isiga vindarna utanför beslutade jag mig för att ta en tur till Jämshög och tvätta i tvätthallen där istället. Ett bra beslut.
Bilen blev fin men jag glömde en pall hemma så jag kominte åt den sista hörnan på taket. (Enda nackdelen med min bil.) När jag tvättat klart och skulle öppna porten hade den hängt upp sig på nåt vis så jag fick ta i som bara den. Ett tag trodde jag att jag skulle behöva ringa in till killarna på verkstan men jag slet som ett djur och fick upp den. Sträckte mig nog i ryggen dock för jag hade ont där ett par dagar sen.

Tog en tur hem till mamma och vi bestämde att vi skulle köra ner och hälsa på farmor. Hon blev så glad över att få lite besök och vi var där ett par timmar och pratade igenom livet och våra reseminnen.

På lördagen blev det lite turne´. Vi åkte till Hallabro och hälsade på Jamies farföräldrar och lämnade sen honom i Tjurkhults skola där han och resten av jaktlaget skulle laga mat under dagen. Jag körde sen hem. Eftermiddagen försvann och jag vet nog inte vad jag gjorde egentligen. Hängde upp en del kläder kanske???

Mamma passade Lukas på kvällen och jag fick köra till Tjurkhult och bli bjuden på tre-rätters middag. Jaktnissarna hade gjort en utsökt middag och jag tror ingen åkte hem med en hungrig mage. Det var en riktigt rolig kväll och klockan blev en hel del innan vi var hemma. Man tappade ju en timme också den ndär natten på grund av sommartiden. Ett gissel, värre än jetlagén från USA-resan.

Fick ställa klockan till söndagen eftersom jag skulle vara i Ronneby klockan halv två och förbereda en visning!

Ja...helgen gick och idag var det bara till att börja jobba igen... Måndag.

Rorabeck´s



Grönsaksmarknaden...



...som även har blommor.



Paprika...eller?



Tomater. Köp en kruka med tomater. Lite småkul. De gick att köpa i lösvikt också.



Schyssta Lökar?
Alltså, de hade denna storleken allihopa. Ni ser Jamies hand och sen kan ni själva förstå hur stor den är. Större än de han är van vid i vanliga  fall...



Mo-röder. Morötter alltså. Fanns även de i kruka.

Poolpuss



Min älskade kille...

Onsdagen den 9/3- Key West

Jamie och jag bestämde oss för att ta en tur på egen hand. Vi lämnade Lukas hos ma & pa och begav oss söderut mot Key West.

Vi var inställda på att det skulle ta tid och vara en bit att köra. Till Miami konstaterade vi att det tog cirka en timme, lite drygt. Bra att veta eftersom vi tänkt stanna till där en stund på hemvägen. Tanken var att besöka Key West på torsdagen och sen åka till Miami på fredagen. Vi hade bokat ett hotel  i Florida City, precis innan broarna mot Florida Keys.

Efter Miami fortsatte vi väg 1. Vägen blev tvåfilig och det var många trafikljus. Mindre trafik, mindre hastighet och eftersom vägen var mindre så tog det tid... Vi åkte över till Key Largo där vi stannade på en turistinformation och plockade åt oss en del broschyrer och kartor. Sen stannade vi och åt lite lunch och sen vidare ner mot Key West. Det var en dryyyyyyg resa. Vissa av öarna var smala. Väldigt smala. Kanske 2-300 meter breda. Vissa var större. Men man kunde se havet på båda sidor om vägen i de flesta fall. Kändes som att vi var på väg till nåt väldigt litet och smått.

När vi så kom ner till Key Wset var det en mycket större ö än de andra. Det var en egen liten stad där. Lik många andra städer med bilaffärer, köpcentra och hotell i utkanten men sen var stadskärnan  annorlunda. Key West har en del gammal bebyggelse från den första halvan av 1800-talet. Men sen var det ganska turistexploaterat i city vilket fick oss att tänka tillbaka på vår resa till New Orleans. Tyvärr kände vi att det blev lite av en besvikelse. Nu har vi varit där men vi känner inte att vi måste åka dit igen.

Där fanns en del gamla hus som man kunde strosa runt och titta på men i övrigt vet jag inte... Vi kanske var för dåligt pålästa om vad vi skulle besöka och vad vi skulle göra där? Vi besökte landets sydligaste punkt, endast 90 miles från Cuba.

Vi besökte en del butiker. Där fanns de som sålde turistprylar för 5$ men så fanns det butiker vägg i vä gg som sålde klänningar för betydligt mer.  Jamie har vid detta laget fattat vad som är min smak och när han ser  vissa kläder kan han säga ”Det där ser ut som en ”Cissiklänning”. Och ofta har han rätt. Vi såg en klänning i en äffär och det sod mitt namn på den... Men priset var lite fel. Man blir så dumsnål efter att ha varit här några dagar. Klänningen kostade 60 dollar (runt 400:-) och det känns dyrt när man sett andra klänninar för 19$. Men 60 dollar är ändå billigt... Jag hittade en butik som jag skulle vilja besöka igen. Om jag vinner högvinsten på lotto. Då blilr det en resa dit även om vi sagt att vi inte ska åka till Key West igen. Där var så mycket fräsiga kläder, toppar, jeans, smycken, skor, klänningar...ALLT!!! Som var helt totalt underbart... Men på tok för dyrt. Hittade en klänning där som kostade 1800...DOLLAR! Jamie försökte ta någon bild där inne...vi får se om det blev bra.

Vi åkte mot land igen efter två timmar. Vi var på hotellet vid nio-tiden på kvällen och då var vi ganska trötta. Tog en bit snabbmat som inte var gott (Taco Bell-vilken skit...) och sen var vi åter på hotellet för att vila upp oss inför nästa dag.


Tisdagen den 8/3

Tisdag den 8/3

Vi hade från början en tanke att besöka en japanska trädgård idag. Men så visste vi att vi behövde handla en del...

Hela familjen begav sig ut på turne´i Boynton Beach. Vi skulle kolla upp en butik som hette Costco. Lite av en överskottsbutik där man är tvungen att vara medlem för att handla. Ett medlemsskap kostar 50 $/ år... Vi hittade ett jättesnyggt trädgårsmöblemang med ett bord i metall och med skiffer i bordsskivan. Jättesnyggt. Man skulle verkligen vilja köpa hem en massa saker när man är här...

Vi besökte också  Rurabecks. En market där man köper grönsaker, frukt och blommor. Ett helt underbart ställe..

Det blev även ett stop på Walmart för inköp av diverse solkräm och tandborstar. Jag tog med min elektriska tandborste men den la av igår och även om jag har laddaren med mig visade det sig att den är obrukbar här. Skit. Blir till att köra manuellt i ett par veckor. L  Lukas fick en hög med t-shirts eftersom vi inte tagit med så många till honom.  Sen blev det även någon liten sparkdräkt... J

Ma & Pa fortsatte till en annan butik för att inföskaffa lite mer mat, vi Sjöstjärnor åkte ”hem” och åt lite lunch. Sen blev det poolen en stund.

Vi badade en hel timme. Lukas stortrivdes, även om han inte släpper taget om oss. Han är ingen van badare men det märks ändå att han trivs i vattnet. Det finns en barnpool här men den är inte uppvärmd så den är lite kyligare än stora poolen.  Det var ganska snällt väder. Lite mulet, lite soligt. Varmt när solen sken och lite kallare när den var i moln.  Vi var där i ett par timmar drygt sen bestämde vi oss för  att ta en liten ny shoppingtur, bara Jamie & jag.

Vi åkte till Boynton Beach shoppingmall. Började med ett besök på SEARS. Jamie ville köpa jeans. Han hittade ett par plus en snygg skjorta. Jag hittade ingenting.  Men jag hittade en utgång till själva mall-et och där gick vi en stund. Vi hittade en skoaffär J där de hade underbara priser. Herrskor för 20 $ paret och damskor för 8.88 $. Lagom. Det blev tre par till mig och två till Jamie.

En bra dag alltså. I morgon ska Jamie och jag åka till Key West och lämna Lukas hemma här hos ma & pa. Vi har bokat en övernattning för vår tanke är att besöka Miami på hemvägen.

Det blev ingen japanska trädgård idag alltså.

 


5,6,7´e mars- Installationsdagar

När vi blivit hämtade på flygplatsen i Fort Lauderdale och åkte mot Boynton Beach började det regna! Vad fasen! Här kommer vi till The Sunshine State, och så regnar det?!?!

Det blev en del prat innan läggdags. Det gick ganska bra att sova. Jag minns inte hur länge vi sov men det gick bättre än anat. Lukas vaknade någon stund mitt på natten men han somnade snabbt i vår säng igen. Skönt.

Efter en god frukost tog vi tag i dagens sysslor. Vi skulle fixa en enkel billig vagn till Lukas eftersom vi inte tagit med vår vanliga tunga klumpeduns. Vi hittade en billig vagn på Walmart för 25 dollar. Ingen superkärra men den ska väl duga dessa veckorna.

Vi besökte även ”Systembolaget” eftersom det antagligen ska smuttas en del öl när vi är här. God amerikansk öl är svår att hitta men här pågår ölprovning varje kväll så nån god sort ska det väl hittas. Än så länge har det varit en enda som fått klart godkänt. Amber Bock heter den visst.

Själv införskaffade jag mig två liter Montain Dew och lika mycket Dr Pepper. Inte nyttigt, men det är inte öl heller. Det mesta vi dricker är ändå vatten...

Det var en ganska lugn dag och vädret var sådär. Lite småskurar emellanåt.

 

På söndagen gjorde vi en utflykt längs med vackra A1A- en väg som går längs med kusten med många fina hus.

Otroligt många fina hus. Spännade arkitektur. Man ser inte så mycket av trädgårdarna men det man ser är fint. Grindar och murar- de flesta helt i min smak.

Vi åkte till Fort Lauderdale och stannade och strosade en stund. Vi var nere vid havet och Lukas stod precis där havet möter stranden- vad heter det, jag hittar inte ordet...- och när vågen skummade upp mot land tappade han balansen och ramlade ner. Han blev alldeles blöt och ganska ledsen och grusig. Stackars gosse.

Han återhämtade sig snabbt och ville sen bara gå i strandkanten.

Vi fikade på en gräsmatta och sen gick vi för att kolla på pelikaner. Då började det regna, riktigt ordentligt. Vi väntade tills det slutat regna sen vände vi hemåt igen.

Jag var så grymt trött på kvällen så jag tror jag gick och la mig strax efter åtta.

På måndagen vaknade vi tidigt- kanske redan vid fem. Jamie hade då varit vaken en timme allaredan och när han tittade in i sovrummet vid fem vaknade Lukas och sa ”Pappa väckte Lukas.”

Det känns nästan hopplöst att erkänna att vi även på måndagen var runt i en massa affärer. Denna dagen var det en jakt på tapeter som fick oss att bege oss ut bland traktens Hardwarestores. Det verkar inte som att de tapetserar i detta landet, utan det är målarfärg som gäller. Vi hittade inget som gav oss mersmak, så att hitta tapeter här har vi lagt åt sidan. Men visst var det kul att besöka affärerna ändå.

Efter vår rundtur var vi alla trötta och gick och la oss. Vi hade tänkt gå till poolen, vilket vi också gjorde, fast klockan blev halv fyra på eftermiddagen innan vi kom iväg. Vi poolade en timme ungefär. Sen var det gott med mat och tack vare efttermiddagens tupplur orkade jag sitta uppe lite längre och började skriva om våra äventyr här.


4/3 Kyrkhult- Boynton Beach FL

Vad har vi egentlien haft för oss på sista tiden?

Alltså... Saken är ju den att det händer en del både här och där...

Idag  är det måndag kväll. Den 7 mars. Vi befinner oss i Boynton Beach, Florida, USA. Det känns inte helt fel kan jag erkänna.

Vi lämnade kalla Sverige i fredags morse. Kom till Köpenhamn och Kastrup i ganska god tid, tre timmar före avgång. Tur var väl det. När vi kom till incheckningen visade det sig att ”vi” bokat en biljett i fel namn... Hmmm... Tur att inte ”vi” är jag (om jag säger så).

Det blev till att köpa en ny biljett då det inte gick att byta namn på den gamla. Innan vi fått besked från alla håll om hur vi skulle göra och allt, hade vår goda tid försvunnit. Tur att vi hade tre timmar på oss... Blev däremot  inget kollat bland taxfreeshoppingen innan avresa men det gjorde kanske inte så mycket... Att hålla reda på Lukas under tiden vi väntade på att Jamie var inte helt lätt men det gick. Han har mycket energi i kroppen den killen.

 

Vi var bland de första som gick på planet. Från början hade vi tänkt att vänta till sist men de erbjöd familjer att gå på först om man ville det och trots att vi bestämt tvärtom gjorde vi det. Vi var ganska glada över vårt beslut sen. Vi hade gott om tid att komma tillrätta innan planet lyfte och att få Lukas under kontroll. Fast han var inte glad över att behöva sitta fastspänd. Flygvärdinnan påpekade dock att vi ju kunde knäppa loss honom sen så fort de släckt skylten för säkerhetsbälten i taket. Men det behövdes inte. Han somnade när vi var på väg uppåt kan man väl säga. Sen sov han ganska länge. Kanske två timmar.

Vi flög med Delta. Det har vi gjort tidigare och alla gånger vi flugit till Usa har vi åkt med plan med 3+5+3 säten. Vi trodde väl att detta planet skulle vara likadant, men det var bara 3+3 säten / rad här. Kändes lite trångt och litet måste jag säga men det gick bra ändå. Det var inte helt fullbelagt så vi hade inte fullt varken i raden framför eller bakom oss. Tycker det är skönt när man inte har nån som fäller sätet över ens ben när man flyger, eller att man känner att man stör någon annan genom att fälla sitt eget.

Vi fick maten med en gång praktiskt taget. Och dessutom staratde de första filmen också med en gång.  Visserligen blev det inte till att kolla på någon film för min/vår del men det var ändå lite konstigt tycker jag.Planet var av den typen att det bara fanns monitorer i taket i mittgången. Inga separata för varje plats alltså.

När vi fick maten frågade jag flygvärdinnan om vi kunde få ut Lukas mat lite senare eftersom han sov. Det var inga problem, men vi skulle veta att maten redan var tillagad och den höll sig inte hur länge som helst...

Lukas sov hela tiden när vi åt, men då de började plocka undan maten bad jag att få in Lukas mat så vi hade den när han väl skulle vakna.

På hans matlåda hade de skrivit ”Save for sleepy boy”. Sött.

När han sen vaknade lite försiktigt genom att öppna ena ögat, var det första han såg en tomat på sin ”talrik” och då mer eller mindre kastade han sig över (to)maten. J  Det såg ganska kul ut faktiskt.

Han åt med god aptit, vilket också kändes bra.

Tycker faktiskt att hela flygresan gick bra. Han var duktig... Visst var han lite bångstyrig emellanåt men han höll sig ändå på våra platser och var glad och ”pratade” med de som satt både framför och bakom oss.

När vi skulle landa var det samma visa med bältet- han ville inte sitta fast, men det är ju inte mycket till val man har där. Vi kom på att det gick bättre när vi båda höll honom i varsin hand  och pratade lite.

 

Vi hade fått besked att när vi kom till New York, JFK, så skulle vi gå igenom tullen och hämta våra väskor och sen checka in dem på nytt innan vi tog nästa plan. Kändes därför skönt att vi kom något tidigare än utsatt tid till JFK. Vi fick vänta i ca: 45 minuter i immigrationen. De hade bara två luckor öppna... Kändes lite stressigt kan jag erkänna. Vi hamnade dessutom i en kö där det tog dubbelt så lång tid som i den andra så det kjändes extra pirrigt när vi kom fram. Men mannen som tog emot oss var trevlig och när han såg att vi skulle hit till Boynton Beach sa han att hans mor också var här och det var ett trevligt ställe. J

Vi fick väskorna och sen gick det lätt att checka in dem till nästa fligt. Bara att ställa på ett band- vi hade ju redan fått våra boardingcards i Köpenhamn. Vi stressade lite onödigt mycket för vi trodde vi bara hade 15 minuter på oss, när vi sen såg att vi  faktiskt hade en timme mer än det tills nästa flyg gick.

Vi lämnade New York vid 18:35 och landade i Fort Louderdale vid 21:40. Lukas sov hela resan- skönt. Jag fick kanske 30 minuters vila. Frös på planet då de inte hade några filtar utlagda. Och så hittade jag ingen bekväm viloställning och kuddar fanns det heller inte.

Väl framme i Fort Lauderdale möttes vi av mamma och pappa i ankomsthallen. Det var en underbar känsla- både att få träffa dem och att äntligen vara ”framme”. Vi fick våra väskor snabbt, och inom en timme var vi framme här i Boynton Beach där vi kommer att tillbringa de närmaste veckorna. Nice.


Längtan

Vi har varit på lite resande fot de senaste veckorna, därav den dåliga uppdateringen här.
Vi har varit i Boynton Beach, Florida i knappt tre veckor. Underbart! Jag har skrivit en hel del om vad vi gjort( även om vi inte gjort nåt :-)  ) och kommer att publicera det här allt eftersom. Jamie har menat på att det inte finns någon som orkar läsa allt jag skrivit, men det är minst lika mycket för mitt eget minnes skull som jag skrivit. Läs vad ni vill...

Vi kom hem igår.
Resan hem gick bra. Vi hade en tight anslutning från i New York där vi från början endast hade 40 minuter på oss att byta plan och eftersom vår avgång från Fort Lauderdale blev försenad kortades den tiden ytterligare till endast 15 minuter. Vi fick beskedet att det var sista planet hem som vi skulle ta i New York så skulle vi missa det, skulle vi behöva sova i New York över natten. En ny resa skulle flygbolaget stå för, men en eventuell övernattning skulle vi själva få betala. Nu gick det iallafall bra... Vi kom med planet och kom hem som vi skulle.
Fråpn Köpenhamn blev det tåg till Bromölla och sen buss. Ännu ett nytt äventyr frö Lukas- att åka buss. Han verkade gilla det men just innan vi kom till Jämshög somnade han. Jag började att bära honom från busshållsplatsen men han var så tung... Jamie tog över efter ett tag och jag drog väskorna. Trots att de vägde 20 kg styck var det lättare än Lukas!!!
Han vaknade lagom tills vi var hemma hos ma & pa... Typiskt.

Det var ett ganska bra väder att komma hem till. Sol och några grader varmt- jag menar- det kunde varit så himla mycket värre!!! Visst saknade man Floridavärmen, men som jag sa- det kunde varit värre. Snö, regn och minusgrader, typ...

Väl hemma tog vi en pizza, sov en stund och sen pacakde upp det mesta från våra väskor. Vi stöp i säng vid nio och sen sov vi ganska länga i morse. Jag var vaken en stund i natt (ja, hela familjen var vakna en stund...) men sen sov vi gott igen. Jag sov till halv tio ungefär. Skönt.

En ny figur

Jag har varit och shoppat. En del kläder. Det känns egentligen inte så roligt för tillfället men ändå... I vissa provrum fattar jag inte vad de installerar för belysning för man ser ju ännu värre ut än man är (väl?). Blek och risig på alla sätt och vis. Då blir det inget handlat.
Och så är det figuren... Det händer en del med den.
Det går inte att banta när man ska ha barn!
:-)

Jodå, så är det. Det har inte varit helt lätt att inte berätta om det, men nu känner jag att det kan vara dags. De närmaste i familjen har fått reda på det, jobbet är informerat och vissa kompisar har hört nyheten. Så nu kan jag väl svallra lite för er andra också om ingen annan hunnit göra det.

Jag har redan kommit halvvägs, vilket innebär vecka 20 av 40. Detta har varit den lätta biten, nu får vi hoppas resten skiljer sig lite från förra omgången.
Då mådde jag bra- vilket jag naturligtvis vill göra nu också- men jag samlade på mig så väldigt mycket vätska och det var grymt jobbigt. Nu kommer jag att vara stortjock mitt i sommaren, beräknad förlossningsdatum är 6/8, och då är det många som säger det är jobbigt att vara i slutet av graviditeten. Vi får väl se...

Jag mår bra och har mått jättebra hela tiden. T.o.m. bättre än förra gången. Trodde nästan inte det var möjligt, men det var det visst. :-)  Däremot tycker jag att jag är större än förra gången och det känns mindre kul med tanke på att jag gick upp nästan 30 kg då. Kanske det är inbillning?  Jag trodde jag hade fått en kopia på "journalen" som barnmorskan förde så jag kunde jämföra då med nu, men jag hittade den inte där den skulle vara. Däremot fanns där min förlossningsbeskrivning...

Hur som helst...
Figuren är lite rundare än vanligt och att hitta snygga kläder är lätt men man ska ju helst kunna ha dem mer än i en vecka till.

Boktips

De senaste dagarna har jag varit sådär grymt asocial. Har läst. Så fort jag haft tid och möjlighet har jag krupit undan med min bok; Paganinikontraktet av Kepler. Uppföljaren till Hypnotisören.
Jag tyckte Hypnotisöern var otäck på ett psykologiskt vis, precis som en psykologisk thriller. Jag kan inte se på såna filmer för jag blir så uppjagad och stressad av dem. Var precis så att jag kände att jag redde ut att läsa boken utan att blunda för allt otäckt. När man läser skapar man ju alla bilder på egen hand och i min konstiga hjärna finns underlag för lustiga bilder, trots att jag varit skonad från dem i verkligheten. (Kanske mina bilder är riktigt lindriga jämfört med vissa andras... Förmodligen, och det ska man väl vara tacksam för då...)

Paganinikontraktet var också väldigt bra! Rekomenderar den verkligen. Spännande, sädär så att man hela tiden vill veta mer och så undrar man hur tusan de ska få ihop allt på slutet. Den var också ruskig men först på slutet, tycker jag. Dessförinnan var det mest spännande.
Jag behöver inte skriva mer än så. Vill du veta vad den handlar om kan man ju gå in på vilken boksida på internet som helst... :-)
Det framgick iallafall att det blir fler böcker från författarna. Ser redan fram emot den nästa!

L-word

Lukas har inte sagt "L". När han sagt Lampa har han sagt "Pampa" och sin snutte Laban kallar han för "Banan".
Nu hux flux säger han "Lampa" och "Koppla" och många andra ord med"L".
För några dagar sen pratade jag med mamma och pappa på telefon och bad Lukas säga "Lampa med "L" och då sa han:
"Lampa med "L""
:-)

Härom morgonen låg vi i sängen och pratade när han vaknat.
Jag undrade om han kunde säga Laban.
"Laban" sa han, klart och tydligt.
Sen höll han upp sin snuttelaban och så sa han:
"Denna (paus)...Banan"
Precis som att, det ska vi minsann inte ändra på. :-)

Han är för go den killen.

Pdvitte

...Uttalas Peddivitt... Men vad är det?
Är det bara slang för oss i min familj eller vad betyder det för dig?

En väldigt kort snabbis

...bara så ni ska veta att jag fortfarande existerar.
Jag lever och har hälsan. Har haft ett par stressiga veckor som jag gärna skulle skriva om, men för tillfället är det så att så fort jag sätter mig vid datorn får jag sällskap en en liten Lukasfilur som gärna vill hjälpa till med alla tangenter. Det blir inte så bra. Och är det inte han som sitter i knät har jag haft så mycket att göra så det har inte funkat. Och ibland finns ingen motivation.

Hörde på radion häromdagen om nät-dejting. Blev så sugen på att bara skriva nåt kort om det hela men det får också bli en annan dag. Nu ska jag återgå till verkliga livet igen...
Jag hör snart av mig igen och då KANSKE ni ska få veta nåt kul... :-)
Sköt om er där ute i cyberspace.

RSS 2.0