Mina citat

För ett ganska långt tag sen... (Hur länge är "ett tag"?) låg jag vaken en natt och grubblade på en massa saker. Jag var på dåligt humör. Arg och ledsen på samma gång. Och så tänkte jag en tanke. En mening, eller två. Jag brukar kunna få ur mig någon kommentar eller mening vid de mest dåliga tillfällen som man kanske ändå ska kunna skratta åt lite... Och då kom jag på att jag kanmske skulle skaffa mig en rubrik här på bloggen för mina egna citat. Så ingen annan kan sno dem... Vissa har ju fått hela böcker med citat skrivna... Visserligen ofta efter sin död men, men...

Mitt humör denna natten var iallafall kass och min tanke då var:
"Jag mår skit.
Synd att man är hård i magen så det gör så himla ont att få det ur sig."

Just det ja...

Fick nya katalogen från H&M häromdagen. Ägnade en kort stund åt att bläddra igenom den. Så himla dystert. Åtminstone det modet som jag antar riktas mot mig. Eller- det kanske inte är meningen man ska handla på H&M när man är 36...? För de sidorna som egentligen riktar sig mot de yngre tjerna hade vä några plagg som jag gillade men...
Iallafall. Det fanns en klänning som föll mig i smaken. Lite 60-tal. Snygg modell. Roliga färger men risk att den ändå är för blek för mig...



Sen kom jag på nåt... AMNING. Det blir inte lätt i denna outfitten. :-(
Och så mindes jag hur tråkiga kläder amning innebär... Man behöver vara så praktisk jämt och ständigt. Sånt här piffigt finns inte i amningskollektionen.

Fanns ett par ruskigt häftiga skor också men de fanns det inte bild på på hemsidan. Annorlunda i både färg och form. Man ammar ju inte med fötterna så det kanske kan bli ett par nya skor... :-)

Vila & kondition

Ett annat mål jag hade inför min ledighet var att börja varje dag med en promenad. Eller iallafall en promenad om dagen. Läste dock att man bör ta de där promenaderna på morgonen/förmiddagen av den anledningen att OM man får sammandragningar så skja man slippa ha dem på natten.
När jag väntade Lukas hade jag en väldigt god kondition. Innan jag slutade jobba gick, eller cyklade, jag till jobbet och em nästan varje dag. 2,3 km enkel tur. Och när jag tog ledigt veckorna innan han föddes tog jag promenader på en timme om dagen nästan var dag. Numera känns det som att jag har noll kondis och den största träningen jag har är att gå uppför kökstrappen otaliga gånger varje dag. En enda gång har jag varit ute på motionspromenix under mina lediga veckor och det är ju på tok för lite och absolut helt galet. Fast visst, jag hoppas ändå där finns en bra grundkondition för jag sitter ju inte direkt stilla om dagarna.

I väntan på Lukas tog jag en tupplur nästan varje dag. Att vara utvilad dagen D är också viktigt så det stod också på min agenda under de här uppladdningsveckorna. Har inte blivit så många tupplurar på dagarna men jag tycker ändå jag känner mig ganska utvilad. Vi har fått Lukas till att sova ganska länge om mornarna- han vaknar oftast strax efter 8, vilket känns som en lyx för gruppen småbarnsföräldrar. Visserligen har vi suttit uppe ganska länge på kvällarna istället men jag känner mig inte trött om dagarna och det känns bra.

Tick tack

Allt och ingenting händer.
Det verkar som att vi äntligen ska ha lite semester. Jag tror inte den kommer att vara så värst länge. Det är ju som så att Jamie har varit ledig från jobbet i tre (?) veckor (eller är det två?) och under de veckorna har han konstant grejat och fixat med någonting. Jag har haft koll på Lukas under tiden då det har handlat om mycket målning och jag känner att det är inte riktigt läge för mig att hålla på med det just nu...
Vi (jag skriver "vi" trots att Jamie gjort mestadels av jobbet- jag har ju skött markservicen under tiden!!!) har fixat ett rum till Lukas som blev jättefint. Men det stora projektet här hemma har varit att göra iordning Fornstugan. Allrummet där har blivit oljat, fönster och fönsterkarmar har fått sig en dust med vit färg, köket har blivit vitt (det var fururent tidigare) och sovrummet är numera också vitt- det var gult innan. Golvet är slipat och lackat. En rejäl uppfräschning alltså. Monika har också varit här och hjälp till annars hade vi nog inte varit klara ännu! Vi har räknat ut att de nog lagt 80 timmars arbete där, men bra blev det!
Nu kan ju ni höja på ögonbrynen och ställa er frågan vilka märkliga veckor vi har här om Jamie varit ledig i tre, jobbat konstant och ändå blir det bara 80 timmar av det... Jo, jag erkänner, vi har haft några lediga dagar också. :-)
Däremot kan jag inte säga att jag fått det gjort som jag tänkt mig.

Min tanke var att ägna min första semestervecka åt PXC. Reda ut en massa papper, kanske bokat in någon visning nu i juli, sålt av en del från kollektionen... Inget av det har blivit gjort. Det får bli en sak för mig att prioritera, åtminstone det första, nu när Jamie är klar med de mest akuta av "sina" projekt. Han har en del till han ska göra innan semestern är slut, vi får väl se hur det blir med allt. Man vet ju aldrig när vi blir en till, och vi vet ju inget om hur livet kommer att bli efter det... Jag hoppas innerligt att amningen ska fungera denna gången och att det inte blir som med Lukas för där fick jag en tuff start tycker jag.



Parkeringspucko, del två

För att kommentera föregående bild:
Vi var på Ikea igår. Igen...
Mamma och jag var där för ett par veckor sedan. Kom tidigt och fick därmed plats när ingången. På kvällen upplyser Jamie mig om att jag fått en buckla på dörren. Tack och lov var det inte så illa- det var "bara" ett märke och jag har lyckats polera bort det vid detta laget. Men man blir så irriterad över att det händer. Att folk inte tar det försiktigt när de öppnar sina dörrar...
Så igår blev jag glad när jag upptäckte att de har familjeparkering på Ikea och att det dessutom fanns plats ledig där. Folk brukar ha svårt för att acceptera den där skylten, iallafall vid mataffärer har jag märkt. Ofta ser man bilar parkerade där och i bilen sitter en man (ofta) och väntar på frugan(?) som ska komma ut ur butiken...

Vi parkerade och gick in.
Då vi kommer ut några timmar senare är det alltså en liten Toyota som trängt sig in mellan min bil och bilen bredvid. Att öppna passagerardörren där vi har Lukas bilbarnstol var minst lika svårt som det hade varit om jag parkerat på en vanlig parkeringsplats. Toyotan var fullpackad med resväskor i varierande storlekar och det fanns inte tillstymmelse till bilbarnstol eller annan utrustning i bilen som talade för att det var en barnfamilj som parkerat där. Den var dessutom så full med väskorna att det bara fanns två sittplatser i bilen. Hur som helst-även om det varit en barnfamilj, så parkerade föraren tvärs över linjen som delade "min" p-ruta från de som parkerat bredvid. Ja jisses så irriterad jag blev!!! Jag skrev en lapp där jag hoppas toyotaföraren förstod min irritation över hans/hennes beteende. Kanske kan tyckas som ett slöseri med energi men jag satt på hemvägen och grubblade över saker jag skulle vilja gjort.
Det hade ju varit kul att sett reaktionen när personen i fråga läste lappen...
Ännu mer kul hade det varit att backat ut min bil och därefter parekrat så nära att det hade varit OMÖJLIGT för föraren att ta sig in i sin bil... Och naturligtgvis suttit och kollat på scenariot som utspelat sig när han/hon kommit ut från affären... Oj, oj... Jag var irriterad ja...

Parkeringspucko.

bild0431 (MMS)

Parkeringspucko.


Borta bra, men hemma bäst. Det är nog verk...

Borta bra, men hemma bäst. Det är nog verkligen så. Jamie och jag har haft en skön helg som började med premiärföreställningen av Diggiloo i fredags, därefter övernattning på Ronneby Brunn både fredag och lördag. Det är skönt att komma hemifrån och bara vara vi, men sängen här hemma är bäst. Här är tyst och ganska svalt. Ingen trubadur som sitter och spelar utanför och ingen granne som tjattrar från balkongen under. Men... Det är underbart med hotellfrukost.


RSS 2.0