Sitting Bull (med tanke på att jag är Oxe)

Ätstörningar.
Jag börjar förstå att det egentligen inte är så konstigt att de som har ätstörningar, har det. Jag har svårt att första att flickor, kvinnor och även pojkar/män som har anorexia inte ser hur de ser ut MEN jag kan förstå de som hetsäter och sedan sätter fingrarna i halsen...
Jag kan nästan känna att jag skulle vilja göra det ibland. Vissa dagar funkar det jättebra med det "sunda förnuftet och goda levernet". Det innebär en bra kost utan överdrifter på något håll. Och en dag med motion och inte en massa stillasittande. Men så kommer det dagar och kvällar när hjärnan bara är inkopplad på reserv och urtidshjärnan bara tänker på överlevnad och uppladdning av energi. Såna dagar glömmer jag helt bort att jag drömmer om att komma i mina "amerikajeans" igen och tankarna på ett minskat omfång kring vader och lår. Men så kommer kvällskvisten och kaloriintaget kommer ifatt en och man tänker "Vad har jag gjort!?" och inser att man lagrat upp energireserv för en hel vecka. Och det hjälper INTE att bara tänka "Orbitrek" och "Ut och jogga" man måste GÖRA det också för att göra av med en del av den där energireserven... MEN VARFÖR ÄR DET SÅ SVÅRT ATT KOMMA UT!!?? Jag vet, att det gäller bara att GÖRA det och efter de tre första jobbiga veckorna är man fast i giftet. Då vill man bara ut igen, man känner drogen att träna och samma drog gör att allt sötsug bara förvinner... Men jag FÖRSTÅR de som väljer vägen att stoppa fingrarna i halsen istället... Det är ju så mycket enklare. Men inte alls på långa vägar så sunt...

Kommentarer
Postat av: Jeanna

Gissa om jag kände igen mig i det du skrev...

2009-09-21 @ 00:51:23
Postat av: Malin J

Jag har svaret på din fråga om varför det är svårt. Har man inte funnit sin riktiga inre motivation till varför, så är det inte så enkelt. Gör en balansräkning med plus och minus med förändringen och samma med status quo, alltså för och nackdelar med att inte göra förändring, sedan detsamma med föränring, vad väger över och så vidare, ibland krävs det att få saker på svart och vitt för att få motivation :) kram

2009-09-21 @ 07:22:17
URL: http://www.metrobloggen.se/Maleh
Postat av: Johanna L

Jag har en arbetskamrat som är svårt sjuk i bullimi, och jag säger som du Cissi - jag kan förstå känslan av att vilja göra sig av med allt onyttigt man satt i sig. Men där skiljer man sig från de som är sjuka, man gör ju inte det. Det finns nån spärr... Och sötsuget försvinner inte med att man tränar har jag märkt... Men det minskar lite eftersom man inte vill "förstöra" det man åstadkommit med träningen :) Kram

2009-09-22 @ 11:04:02
Postat av: Cissi

...jo men jag tycker faktiskt att sötsuget minskar! Och sen kan jag tänka tvärtemot förnuftiga dig och resonera som så att eftersom jag HAR tränat så kan jag ju unna mig (aj,aj,aj) en godisbit eller två eller några till...

2009-09-23 @ 19:07:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0