Cissi Magnesjö

Nedanstående inlägg om sopsortering fick mig att tänka på en annan sak jag funderat på.
Barn och deras luktsinne. När utvecklas det?
Ett nyfött spädbarn lär sig att känna igen sin mammas doft väldigt snabbt. Med andra ord är det redan välutvecklat från födseln. Men hur kan det då komma sig att ett barn inte känner när det luktar illa???
Vår lilla son kan utan problem ställa sig och lyfta på locket till blöjhinken och det luktar så hiskeligt illa så det vänder sig nästan i magen på en när man känner odören. Men inte för honom. Nej, han kan gladeligen stå där och lyfta och stänga locket hur länge som helt. Och i bästa fall nöjer han sig med det, i annat fall kan han börja plocka upp de gamla blöjorna och sortera dem på golvet. Det ska bli skönt när han lär sig att rynka på näsan när det luktar illa. Blä. Pi. (3,14?) Usch och fy.

Sopsortering. Jag har varit inne på ämnet tidigare tror jag.
Fasen vilken tid det tar! Är det bara jag som tycker det? Och energi. Både av min, och på det stora hela.  Skulle det inte kunna göras mer effektivt på nåt sätt?

Nu ska man diska sina sopor. Glasburkar ska vara rena, pappersförpackningar ska vara ursköljda, torra och tillplattade, plastlock likaså, plastburkar diskas...
Sen ska det sorteras. Här hemma har vi valt att sortera allt redan här hemma. Vet att det finns de som går med blandad soppåse till sopstationen och sorterar där men nej, det känns inte så kul. (Dessutom finns det inget lyse i sophuset hos oss vilket innebär att nu när det är vinter! INte helt lätt att se vilken behållare de olika sakerna ska vara i. Vill till att man redan har rutin alltså.)
Och så ska man bära iväg det till sopstationen. Eller tar man det i bilen när man ändå ska iväg någonstans... Och hur bra är det då i miljösynpunkt?

Meningen är kanske att man ska tänka på soporna som kommer att bli redan i butik när man köper en vara? Men hur fasen skulle det gå till? Då skulle man ju behöva köpa tvättmedel på tappkran. (Bra idé av mig va?) Man tar med sig sin gamla tvättflaska och fyller på... Nej, det går ju inte rent logiskt. (Logistiskt)

Vårt hus är ju visserligen ganska gammalt, sedan början av förra århundradet. Då fanns det ju knappast några sopor kanske...? Men idag när man ska anpassa dagens sopsortering till hushållsplatsen stämmer det knappast med utrymmet under diskbänken. Faktum är att jag tror knappt de nybyggda husen är anpassade för alla de kärl som borde finnas på behagligt avstånd.

Sen är det ju nästa ting. Det är ju inte bara i köket det uppstår sopberg. På toa är ett annat ställe. Tomma förpackningar av diverse slag. Och jag avskyr att behöva bära omkring på mina tomma förpackningar eller sprayflaskor för att kasta dem i rätt behållare där vi har sopsorteringen. Ibland gör jag det. Men lika ofta tröttnar jag på mitt förvirrade sinne som alltid glömmer den där förpackningen på handfatskanten och till slut slänger jag det i blöjhinken.

Nej, jag vet i tusan om det inte vore bättre att lämna allt på ett och samma ställe (rengjort och tillplattat) och sen att det sorterades manuellt. Ett skitjobb men det finns folk som har skitjobb. (Kolla på tv får ni se... Han den där som testar dirty jobs. Fråga mig inte vad programmet heter, eller han, eller vilken kanal... Tror Jamie vet, han kan väl skriva det som en kommentar...)

Kollade nyss på IKEA´s hemsida under rubriken Nyheter. Där dyker det upp en tavla som de har döpt till Vilshult. Vilshult ligger 7-9 km härifrån och är en liten by som man mestadels passerar igenom. Förutom på sommaren då det erbjuds bra dans på ett ställe som heter Lyktan. ("Stället där vi dansar och trivs")
Det här är IKEAs syn på Vilshult:


Så fel det kan bli ibland...

...man blir aldrig nöjd. Ni kommer inte att tro mig;
Jag vill bygga ut vårt kök.

Men det är verkligen bara en vilja och det finns inga som helst planer på det. Men jag saknar skåp och lådor. Plus att jag skulle vilja ha en hörna för kaffekokare, vattenkokare, brödburk och de där andra sakerna som alltid står framme på arbetsbänken eftersom de används var dag. Tack och lov att vi har vår köks-ö. Den är verkligen underbar!

På en av mina promenader häromdagen funderade jag på vilket som är enklast att födas till; Kvinna eller Man? Jag kom inte fram till nåt svar. Men ibland känns det som att män har det lättare. Oftast.

Lilleman sover. Jag skulle så gärna vilja dra över golvet med en dammsugare men jag vet att då vaknar han, med all sannolikhet. Det är inte kul. Och dammsuga när han är vaken funkar inte heller för han är sååå rädd för dammsugaren. Han blir jättledsen och vet inte vart han ska ta vägen när den låter. Är det detta som kallas moment 22?

Ja, just det ordet ekade i mitt huvud halva förmiddagen idag. Det fanns två orsaker till det.
Till att börja med:
Vår diskmaskin har en liten lucka där man ska lägga disktablett eller hälla i diskmedel. Denna lucka öppnas inte riktigt i sdiskmaskinen själva diskprocessen vilket medför att tabletten inte kommer ut och löses upp i själva diskmaskinen som den ska. På grund av detta lägger vi numera disktabletten i bestickkorgen och det blir ett bra resultat ändå. Visst, man kan ju laga och fixa luckan men vi ansåg att kostnaden på 700 spänn var lite väl saftigt. I synnerhet då resultatet blir klart godkänt på detta viset.
Idag öppnade jag diskmaskinen och började lasta in morgonens frukosttallrikar och muggar då jag plötsligt har min lille väns händer i tvättmedelsluckan och vad fasen- det är ju tvättmedel på fingarana?!?!? Kvick som bara ett barn kan vara stoppar han dem i munnen. De stora varningsklockorna ringer och allt jag tänker är "MJÖLK! GIFTCENTRALEN!" Jag slänger allt jag har in händerna och börjar kolla Lukas i munnen. Han verkar faktiskt bara ha fått nåt korn på läppen, vilket jag fick bort, ochb så torkade jag honom och kollade igen. Såg inget. Han grimaserade inget. (Det borde han väl gjort om han fått det i sig???) Tänkte igen- MJÖLK! Gav honom mjölk. Det har han inte druckit tidigare, inte ren mjölk. Han verkade inte tycka om det. (Brås på mor sin?) Men han drack lite ändå. (Duktig kille) Brrr.... Och allt jag tänkte sen var "Helvete!".

Japp... Fixade undan morgonbestyren och laddade inför nästa uppdrag. Besikting av bilen. Var ute i god tid. Skulle vara i Olofström kl. 10. Eller skulle far min ta hand om besiktingen, vi hade inte rikitgt bestämt... Kvar över nio är jag redo för att åka. Lukas sitter fullt påklädd i vagnen (Ibland är det lättare att köra ut honom i bilen i den och nu skulle jag ändå ha vagnen med mig tänkte jag...) och jag ska bara ha bilnyckeln också... Bilnyckeln. Nyckeln. Vad fasen... Den hängde inte på kroken... Kanske inte helt ovanligt. Den brukar hamna på köksbordet ibland. Eller på ön i köket. Inte fasen var den där. I jackan då? Jag hade ju den igår när vi var på BVC, ligger den i jackan? Nej. Byxorna? Nej... Öh? Jag började tänka. Var kan jag ha lagt ifrån mig nyckeln? Jag tänkte på allt. Jag hämtade posten just när vi kommit hem- kanske den hamnat i brevlådan? NEJ. Sitter den kvar i dörren i bilen? Eller i tändningslåset? Nej. PÅ skötbordet? Nej. Golvet på toa? I vardagsrummet? I köket? I matrummet? Nej, nej, nej,nej... (Helv...)Klockan gick. Jag började känna mig stressad. Ringde Jamie: Har du sett nyckeln? "Nej. Var sak på sin plats så hittar man dem..." Bla. bla. bla... "Inte såna påpekanden nu, tack. Jag VET!"
Suck. Klockan tio- ingen nyckel. Och reservnyckeln- den vet ingen var den är heller...

Inte nog med att jag hade en besiktingstid att passa. Dessutom skulle jag hämta Susanne vid bussen i Olofström eftersom hon skulle komma upp och hälsa på. Hon skulle komma 10:40. Jag messade henne och förberedde henne på att jag inte hittade nyckeln så jag kunde kanske inte komma iväg... Sen när jag inte fått nåt svar från henne ringde jag henne. Då satt hon redan på bussen.
Tjugo över tio hade jag gett up hoppet om att hitta nyckeln i huset. Det fick bli en promenad- kanske jag hade tappat den när jag gick rundan igår? Sätter Lukas i vagnen och fixar till suffletten. Pling, pling... !!!!!!!!!!! Där var den ju! I suffletten på barnvagnen. Helt fucking logiskt!

(Eftersom jag parkerar barnvagnen precis under där jag hänger nycklarna hade den alltså trillat ner i suffletten i ena vecket och där låg den ju väldigt skyddat och bra. Värsta bästa gömman för hushållets guld alltså...)

Ut i bilen. Ner till bilprovningen. Fick naturligtvis inte komma in. "Din tid var klockan 10!"  Det var en fin liten dator som gav mig den upplysningen. Som om jag inte visste det...
Hämtade Susanne och susade hem igen och har därefter haft en heltrevlig eftermiddag!

Läste nyss om min kusin Emmie som varit på bingo. Fick mig ett litet skratt. Kanske det kan få även er att skratta?

(Vet ju inte om jag har lyckats lägga in länken rätt. Första gången för mig. Men vi får väl se om det funkar...)

Det var dags för en ny resa till Ullared. Det blev en heldag igen. Och vi trodde inte vi skulle stanna hela dagen denna gången. Vi kom upp vid strax efter tio, tog en fika eftersom vi inte gjorde det på vägen och sen gick vi in. Ut en runda för att äta lunch och kolla in Lantmännen, skoaffären och sexshopen (missade alla de tre förra gången). Gissa vilken butik som var roligast av de tre?

In på Gekås igen efter det och kom inte ut förrän strax innan åtta.
12 t immar senare såg det ut så här i vårt kök...



4 vagnar fulla med diverse roligt. Leksaker till Lukas, kläder till hela familjen, diverse julklappar och en hel del saker till hushållet och hemmet. Köpte bl.a. gardiner till gästrummet och matchande kuddar. Hittade två snygga lampor som passade bra här i vardagsrummet OCH i matrummet. Skulle kanske köpt två till? Köpte en ljusslang som ligger uppe på kornischen i matrummet och ger ett snyggt sken. Mer behagligt än det från kristallampan faktiskt. Adventsstjärnor och dito ljusstakar, de sistnämnda i smide. Kommer bli kanonfint i köket, hoppas jag. Plugg, skruv, snöskyffel, sopborste, dammsugarpåsar, en CD-box med klassisk musik (Var evigheter sen jag lyssnade på klassiskt men det gick jättebra), massor av grenuttag och sånt jox som man inte kan få för mycket av när advent nalkas... Julpapper, julgranspynt och en rolig tomte... Ja, det blev en del och lite till.
Här är kläderna jag köpte:

(Klicka för större bilder om så önskas...)



Jag hittade mina "rocklinnen" till slut. Såna jag letade efter för några veckor sedan. Igår när jag tog fotona såg jag faktsikt att de två första innehåller texten "Don´t regret anything"- har ni sett mitt motto*? Kul!



Mer toppar... Den vita lär nog hänga i garderoben tills sommaren. Modellen är densamma som den svarta jag köpte för ett tag sen och den har jag trivts i jättemycket.



Det här ett försök i att vara något som jag tycker kan se avslappnat och snyggt ut på andra. Lite bohem-hippie-aktigt sådär.
Kavajen var ett kap- 70 spänn (!) så skulle jag inte använda den kan jag leva med det. Den mellersta tunikan (eller vad man nu kan kalla det) har jag faktiskt använt idag...skulle kanske köpt den i en storlek mindre men den funkar ändå. Skjortan till höger var så snygg på dockan i affären och ja...rätt dag kanske den kan vara snygg på mig också...Vill mest till att humöret stämmer så funkar de här kläderna bra...


*Kolla på startsidan till bloggen, under fotot där det står Cissi. Klicka där och ni ser mitt motto...

Var på BVC idag. Meningen var att Lukas skulle fått spruta. Men när vi kom dit frågade systern om vi har tänkt ge Lukas influensavaccin och eftersom det är tanken fick han ingen spruta idag. Dagens spruta skulle i så fall ha getts för nära den kommande svinsprutan och därför ska han få dagens spruta vid ett senare tillfälle. Passade även på att fråga om sprutan för min egen del och fick reda på rubbet. Plats, datum och tid. Skönt, nu vet jag inför vilken dag våndan ska ske.
Jag är nämligen ynklig i de där situationerna. Vill helst ligga ner. Fick beskedet att det bara skulle vara för mig att tala om hur det ligger till så skulle jag få ligga ner och dessutom längst ner i lokalen där man får sprutan. Bakom en skärm, lite avsides. Finns ju de som klarar av det hela sittande och säkert stående också (som vilket sprut som helst) men sån är inte jag...

Kollar ni på programmet? Det som handlar om Gekås i Ullared som visas på femman på måndagarna.
Jag har haft det på nu under tiden jag suttit här och skrivit och ägnat det några ögonkast ibland. Det finns mycket roliga och udda människor och jag bryr mig inte så mycket om hur de framställer de flesta utav dem men en tycker jag synd om; Morgan. Jag tycker helt enkelt att de framställer honom som dum, dummare på nåt vis och jag tycker inte det är schysst. Det är kanske fel av mig att tycka synd om killen, men det är så jag känner. Punkt slut.

Vi var i Ullared i förra veckan och det återkommer jag till vid ett senare inlägg. :-)

Jag har pratat om att dra igång renoveringen av sovrummet. Hade ju tänkt att ha en liten vilosöndag igår och bloggat lite och ta det allmänt lugnt men jag vet inte... Är det fel på mig??? Jag klarar inte av att sitta still och slappa! Det kryper i kroppen på mig när jag vet att det finns annat att göra. Jag hade helt enkelt inte ro till att sitta still igår. Men jag gjorde inget vettigt tycker jag inte. Hjärnsubstanstårtan var inte uppäten och jag tyckte det var synd att den skulle ruttna i kylen. Tog Lukas och tårtan med mig och körde hem till Jämshög. Mamma bjöd på lasagne och jag bjöd på tårta. Lukas bjöd som alltid på sig själv... :-) Sen var den dagen slut. Begriper inte hur det gick till...

Jo, sen kom denna dagen.
(Jag kan snart göra en egen "Tårtan".) (Minns ni programmet?)

Ännu en tårtbit fick ut och åka bil! Jobbarkompisarna kanske skulle bli glada för en bit tårta till förmiddagskaffet? Och för en gångs skull var vi uppe i vettig tid och kom faktiskt iväg så att vi var där vid tio. Men...tårtan hade ju fått sig en törn innan vi kom hemifrån. Lukas ville hjälpa till och satte handen på tårtan och lyckades skala bort en del av det överdsta tårtlagret. Denna tårta.... Den såg ut som hjärnsubstans tidigare. Nu såg den ut som ett öppet knivsår. Örk! Men ni ska veta att smaken har bara blivit bättre och bättre. Den var god ändå men jag märkte att det var inte någon strykande åtgång på jobbet precis. Tack och lov för Svensson som vågade ta första tuggan!



Lisa och Lukas. De har inte träffats på ganska länge men kom jättebra överens. Lukas har nu ritat sin första teckning.

Lukas har varit lite matkinkig de senaste dagarna. Vet inte vad det är, om det är nån period han ska ha varje år vid den här tiden? (När han föddes så tvärvägrade han att amma- det tog fem veckor innan han fattade var maten kom ifrån, och sen ytterligare några veckor innan vi hade fått bra rutin på det hela.)
Ingenting har mottagits med förtjusning utan han har istället kommit på hur man spottar ut maten. Trisst och frustrerande.
Efter förmiddagsfikan på jobbet gick vi in till stan. Lukas somnade sött i vagnen. Jag lämnade in mina stövlar till skomakaren (längtar redan tills de är klara!), var uppe hos Emma, Ludvig och bebisen en runda och lämnade en sak till henne. Gossebarnet var vaken. Jisses så liten! Att Lukasen har varit så pyttig! Det är som de säger- de växer upp fort! Det är visst på barnen man ser att man håller på att bli gammal. (Så om man inte skaffar barn, är man evigt ung då?) (Det var alltså inte svårare än så, att få fram svaret på den eviga ungdomen...)
Tillbaka till jobbet igen och gav Lukas lunch som han inte ville äta och sen hem...
Fasen vilket dystert och trisst väder. Dimma och blött och grått. Säg, är det konstigt att man längtar bort ibland? Jag vet vart jag vill...

Hej då.

Jag tapetserade ju om i vardagsrummer för några veckor sedan. Ni som varit här vet att vi har en fondvägg, plus att det är en liten bit av ännu en vägg i vardagsrummet dom var tapetserad med samma tapet. Trots att jag mätt väggarna och lämnade måtten i affären så räckte inte tapeten till den lilla biten. :-(  Man blev klart lite besviken. Det var bara till att beställa mer tapet. Och jag hade sån tur att den kom i förra veckan på tisdagen. Min förhoppning var att hinna fixa till den sista väggen innan lördagen då vi skulle ha kalaset. Och minsann, det gick väg(g)en. Och fy attan vad bra det blev!!!! Ljuset faller på ett helt annat sätt på den väggen så tapeten kommer än mer till sin rätt där. Jag är helnöjd!

Efter

 

Före...

(Klicka för större bild om så önskas.)

Vad fick gossen i present?



Här är nallen han fick av oss. Sen fick han en till av mamma och pappa men den finns visst inte på bild. Han är glad för nallar killen. Mysigt!



Böcker, kläder och en liten matservis...



Tavlor som kommer passa perfekt i hans rum.




Tårtan fick han av Jeanna. Den är byggd av blöjor. Coolt!

Om jag misslyckades med tårtan så kan jag iallafall säga att jag lyckades med kakorna.
Nästan alla iallafall.
Men jag tror att alla gäster lämnade Hasselbacken med sockerchock. Det är ju en naturlig följsjukdom efter kakkalas.



Simon, Tobias, Ylva, Ida, Linnéa, Elin, Carin och Jan hugger in på bakverken.



Mamma och Lukas kollar in kalendern.



Lite fler folk-bilder från kalaset...